Det har varit riktigt ruskväder här på västkusten nu det senaste, dagarna har varit gråa och fulla med regn.
För en vecka sedan var det däremot vinterväder, jag slutade redan kl 13 och begav mig ut på en promenad. Njöt av solstrålarna som strilade in mellan trädkronorna, den glittrande snön och minusgraderna som bet i kinderna och gjorde min näsa alldeles röd. 
Backen upp till Safjället är så löjligt brant, trots minusgrader i luften var jag alldeles svettig när jag kom upp. Glad var jag också, som synes. Det är något med snö, det riktigt spritter i kroppen av barnslig glädje. 
Solen kastade ett gyllene sken över stigen och jag promenerade vidare samtidigt som solen sjönk allt lägre ner på himlen. 
När det började skymma vände jag hemåt och trots en kall näsa och stela fingrar var jag full med ny energi inombords. Hoppas verkligen att vädret hinner bli bättre till helgen, för även om jag gillar att höra regnet smattra mot fönsterrutorna är jag inte lika förtjust i att vara ute i det.
Jess 