Underbart goda chokladkakor

DSC_1640Får det lov att vara en vegansk och glutenfri kaka full med choklad?

Ärligt talat så trodde jag inte att det skulle gå att byta ut smör, mjöl och vitt socker men ändå få en god kaka. Det visade sig vara helt tokigt av mig att tänka så, så där har jag allt fått ändra mig och jag tänkte därför också passa på att dela med mig av receptet som fick mig att ändra åsikt. Receptet kommer från Zena och jag ska helt klart kolla in hennes blogg för mer vegansk inspiration.DSC_1624

  • 4 msk aquafaba (det vill säga spad från kikärtor)
  • ½ tsk bakpulver
  • ¾ cup kokossocker
  • ⅓ cup kakao
  • 1 tsk vaniljsocker
  • ½ cup mandelsmör
  • ½ cup hackad choklad (jag använde de mörka chokladknapparna från Odense som är veganska enligt appen vegokoll)

Blanda aquafaba, vaniljsocker  och mandelsmör. Blanda kakao, bakpulver och socker och rör ner i den andra blandningen. Blanda ner chokladen och ställ sedan smeten i kylskåpet i åtminstone en halvtimme.

Sätt ugnen på 175 grader. Klicka ut smeten med hjälp av en sked på en bakplåtspappersklädd plåt och grädda i 9-12 minuter beroende på hur mjuka eller krispiga kakor som önskas. Själv tyckte jag 10 minuter gav perfekt sega kakor.

DSC_1631Jag tog med majoriteten av kakorna till jobbet där de fick ett varmt mottagande men sparade ändå några så att jag hade kvar till en fika hemma. Med en kopp kaffe i kvällssolen satt jag och katterna och njöt av våren, jag med mina kakor och Albus med sitt godis. DSC_1626

Vecka 14

På ett personligt plan har jag haft en fin vecka, men jag har såklart också blivit påverkad av fredagens händelser. Blev snabbt tacksam för facebook och att se personer markera sig som säkra.

Med fokus på det ljusa kommer här höjdpunkter och stjärnögonblick från min vecka:DSC_1659

  • Att se hur människor sluter upp och hjälper varandra när det ofattbara inträffar.
  • När Albus och Rasmus ligger tätt bredvid varandra i soffan trots att de minuten tidigare busat som tokar.
  • Att springa ute istället för inne på ett löpband.
  • Att sitta med en vän på balkongen, dricka kaffe och prata om allt och ingenting.

DSC_1653

  • Att gå runt på loppis, titta runt bland hyllorna och hitta både det ena och det andra, allt med koppling till skapande på något sätt. Eller okej, krukan kanske inte har någon direkt koppling men den var så fin så den fick följa med ändå.
  • Känna hur idéer och kreativiteten börjar komma tillbaka, sakta med säkert.
  • När det går att sitta på balkongen och dricka kvällskaffe utan att frysa.
  • Spelkväll med kollegor som även börjat bli vänner.
  • Att jag börjat väva en väggbonad.
  • Nya favoritfrukosten overnight oats med hallon och granola.

DSC_1643

  • Att skratta åt sig själv när man ser spegelbilden i fönsterrutan, haha.
  • När ens förutfattade meningar krossas och man får tänka om. Den här gången för att de veganska och glutenfria kakorna jag bakade blev så löjligt goda att jag knappt kunde tro det själv.
  • Kommande korta arbetsvecka och efterföljande påskledighet.

Discokruka

DSC_1610Välkommen att ta en titt in i min bokhylla där de numera glittrar ordentligt. Eller ja, det glittrar när solen är framme och får vi väl hoppas att den kommer vara det nu framöver.

När Monthly Makers släppte månadens tema geometri kände jag att det var ett perfekt tillfälle att ta tag i en grej jag velat göra länge, nämligen att omvandla en discokula till en kruka. Sagt och gjort, jag budade hem en från tradera för 50 pix och satt sedan och kliade mig i huvudet och funderade över bästa sättet att dela den.

Det slutade med att jag pillade bort tre rader glasbitar, borrade ett gäng hål och lyckades sedan såga mig igenom och få loss överdelen. Jag borrade också tre hål längs med kanten eftersom jag tänkte att det skulle bli en ampel, men det slutade med att jag tog en gammal lampskärm och använde som stöd istället.Tycker det blev en bra lösning och jag är himla nöjd med resultatet. DSC_1615

En morgon borta och en morgon hemma

DSC_1580Efter ett dygn på bortaplan vaknade jag idag upp i min egen säng. Nog för att det är kul att åka iväg ibland men att vakna upp hemma med katterna bredvid är svårslaget. Gårdagens soluppgång vid havet däremot, den gick inte av för hackor. I takt med att solen klättrade upp på himlen promenerade jag ner mot strandkanten, njöt av de ljusa strålarna och kände fingrarna bli stela av morgonkylan. DSC_1557DSC_1564Vilken lyx att få möjligheten att åka iväg såhär. Ett dygn i härlig miljö kan göra sådan skillnad, se bara nedan vilken otroligt mysig stämning det var under middagen. DSC_1553DSC_1550Det är dock skönt att vara hemma och jag har inte en enda sak inplanerad för helgen. Så otroligt skönt verkligen. Tänker att jag vill ta mig tid att äta frukost långsamt, leka extra mycket med katterna och kanske städa på balkongen och förbereda för våren. Det blir nog bra så.

Att komma tillbaka

Det har pågått under ganska lång tid. År. I höstas brast det totalt och när det inte längre fanns något alternativ ringde jag vårdcentralen.

-Hej. Jag mår inte bra. Jag behöver hjälp.
-Du är välkommen om två veckor.
-Okej, tack.

I två veckor fortsatte jag som vanligt, höll ihop trots att det kändes som jag föll i bitar och så en dag satt jag där. Ropades in till läkaren och blev ombedd att berätta varför jag var där. Stakade fram några ord, försökte prata trots att det kändes som att luftrör och stämband hade knutits ihop så hårt att det inte fanns en möjlighet att yttra minsta lilla ljud. Tårar utmed kinderna, blicken i golvet och så berättade jag. Något släppte och det gick att andas trots allt. Jag är tacksam att jag träffade en läkare som lyssnade, som tog det på allvar och bekräftade för mig att det inte behövde vara såhär. Det ska inte vara så. Hon berättade om olika behandlingsmöjligheter och jag valde att inte påbörja medicinering även om det erbjöds som alternativ vid mitt andra besök. Istället fyllde jag i en remiss för terapi och gick sedan hem. Väntade. Och väntade.

Två månader senare ringer telefonen. Det har varit viss väntetid, vill jag fortfarande gå dit? Jag vill ju inte ta upp resurser för någon annan, jag mår ju lite bättre nu för som sagt, det hände något i det där samtalet med läkaren för två månader sedan.

-Det är nog bra att du ändå kommer hit på ett besök.
Ja det är kanske det. Okej.

Idag är jag så tacksam att jag gick dit. Att jag trotsade de instinkter som sa åt mig att fly, att springa i andra riktningen. Jag vet inte vad som hade hänt men jag vet att det inte hade varit bra. Att sitta hos henne, lyssna och själv försöka sätta ord på det som finns inuti har varit brutalt jobbigt. Vid ett tillfälle skrev hon det på whiteboardtavlan. Det har hon gjort flera gånger sedan dess men den där första gången när den gröna pennan bokstaverade fram ordet blev det plötsligt så väldigt påtagligt:

Depression.

_ _ _

Det har varit och det är en lång väg att gå. Det har påverkat mitt minne så att jag har svårt att komma ihåg saker från en dag till en annan, saker jag ska göra och saker som folk säger. Jag har svårt att fokusera någon längre period och kan inte läsa långa texter, även om det glädjande nog börjar bli bättre. Kreativiteten och lusten har försvunnit helt, hur mycket jag än försökte tvinga mig till att tycka något var roligt så gick det inte. Prick ingenting var roligt eller intressant. Meningslösheten överallt. Jag har haft svårt att formulera mig, orden fastnar på vägen och byter ordning. Det är rörigt och frustrerande men jag försöker att acceptera det. Det är svårt, men det kommer bli bättre.

Jag har inte bestämt mig för vad som ska hända med det här stället. Som sagt, det har inte funnits någon glädje eller lust och mina försök till att tvinga fram något har väl mest varit dumma. Så vi får se, kanske blir det mest ett ställe att samla bidrag till Monthly Makers, kanske blir det en form av dagbok för veckosammanfattningar eller så blir det inget alls. Det blir vad det blir och oavsett så är det okej.

En utställning om Tove Jansson

dsc_1484Glad fredag på er! Jag har en rolig och ganska fullspäckad helg framför mig men tänkte först blicka tillbaka till en bra dag tidigare i veckan.dsc_1487dsc_1490 I tisdags lämnade jag kontoret och begav mig in mot stan för en kulturell eftermiddag/kväll med en vän. Solen sken från en helt underbart blå himmel och blomsterbutikerna var välfyllda dagen till ära. Tycka vad man vill om alla hjärtans dag men blomsterbutikerna är åtminstone trevliga att gå förbi med all sin växtlighet. dsc_1491Jag skulle dock inte köpa blommor utan fortsatte uppför Avenyn och längst upp nådde jag min destination: Göteborgs konstmuseum. Där hade jag stämt träff med Anna för att se utställningen Tove Jansson – lusten att skapa och leva. dsc_1493Vi irrade runt på de olika våningarna en stund och hann se en del annat, jag gillade den här blå tavlan av Eugene Jansson men vi konstaterade snabbt att man skulle behöva en stooor sal för att kunna njuta av sådan konst hemma. Tur att den finns tillgänglig på museum.dsc_1500Tillslut såg vi dock en bekant figur… dsc_1498Det var fotoförbud under utställningen förutom för en liten cirkel de hade målat på golvet i det ena rummet och enligt vakten var vi de första som respekterat det. Japp, såna är vi. Själva utställningen bestod såklart av diverse skisser och målningar om Mumin, men där fanns också mängder med andra verk av henne. Väl värt ett besök!

Jag vill verkligen bli bättre på att ta tillvara på sådana här saker som erbjuds och ska försöka se till att faktiskt komma till skott och inte bara låta det bli en tanke. Det blir dessutom extra kul när man kan uppleva det med en vän.

Vecka 4

Hej och hurra, för idag är det min födelsedag! dsc_1286Jag vaknade tidigt och allt eftersom det ljusnade började små snöflingor falla från himlen. Blir så löjligt glad av snö och det kändes som en så himla fin start på dagen.

En lugn förmiddag avlöstes besök av familjen. För en gångs skull hade jag knappt bakat något alls utan köpt färdigt fika vilket var ett resultat av bristande tid såväl som energi efter en utmanande vecka. img_20170127_090408_306Stjärnögonblick:

  • Att mitt skrivbord var fullt med serpentiner och ett grattiskort från bästa kollegorna.
  • Att dras med i intrigerna i säsong två av How to Get Away with Murder.
  • Att träffa Sofie och prata om vår kommande resa till Rom. Så pepp!

kjhlhuihl

  • Att äta nutella direkt ur burken.
  • Hitta gratulationskort på dörrmattan när man kommer hem.
  • Albus och Rasmus som blivit så gosiga mot varandra igen.

dsc_1283

  • Lära mig nya saker på jobbet.
  • Brunch på Ritz där de hade ett helt bord fullt med vegetariska alternativ.
  • Storkok så att jag har lunchlådor för hela veckan. Alltså verkligen, så skönt.
  • Kvällens yoga/pilatespass som precis som alltid lämnar en lugn känsla i kropp och sinne.

Önskelista

Jag älskar att fylla år och om mindre än två veckor är det jag som serverar mig själv födelsedagsfrukost på sängen. Jag tänkte inte fira mer än att bjuda hit närmsta familjen på fika, men det är ju kul att drömma om saker man vill ha så jag har satt ihop en liten önskelista för mig själv.

Jag kan verkligen inte låta bli att tycka det är roligt att fylla år, vet inte vad det är men känner mig så barnsligt uppspelt över det haha. Önskelistan nedan till trots önskar jag mig mest av allt att fortsätta hitta det där lugnet i vardagen, en form av trygghet i kroppen så att det går att stå stadigt trots att det mesta ibland känns tungt och jobbigt.

onskelistaSamlade tankar för natten 2010-2013 av Emil Jensen. Väggfärg från Alcro i färgen Lunar Grey. Yogamatta. Vattenkokare . Bringare i glas. Ring från Dogeared. Skålar till min nya servis. Sängkläder.

Vinterpromenad

Det har varit riktigt ruskväder här på västkusten nu det senaste, dagarna har varit gråa och fulla med regn.

För en vecka sedan var det däremot vinterväder, jag slutade redan kl 13 och begav mig ut på en promenad. Njöt av solstrålarna som strilade in mellan trädkronorna, den glittrande snön och minusgraderna som bet i kinderna och gjorde min näsa alldeles röd. dsc_1142dsc_1145Backen upp till Safjället är så löjligt brant, trots minusgrader i luften var jag alldeles svettig när jag kom upp. Glad var jag också, som synes. Det är något med snö, det riktigt spritter i kroppen av barnslig glädje. dsc_1180dsc_1187Solen kastade ett gyllene sken över stigen och jag promenerade vidare samtidigt som solen sjönk allt lägre ner på himlen. dsc_1195dsc_1200När det började skymma vände jag hemåt och trots en kall näsa och stela fingrar var jag full med ny energi inombords. Hoppas verkligen att vädret hinner bli bättre till helgen, för även om jag gillar att höra regnet smattra mot fönsterrutorna är jag inte lika förtjust i att vara ute i det.