Vecka 21

Förra veckan var kontrasternas vecka. Jag vet inte hur jag ska skriva om det, om jag ska skriva om det eller om jag ska sluta skriva helt och hållet.

Kortfattat har veckan innefattat två samtal för att tillkalla ambulans och i samband med det har det stundvis varit riktigt riktigt jobbigt. Det är ingen fara med mig, men när panikattackerna är så kraftfulla att bröstkorgen håller på att explodera av ett rusade hjärta och det känns som någon har placerat Kebnekaise på mitt bröst fanns det inte utrymme för rationella tankar. Jag vet ju att det bara känns som att kroppen slutar fungera, det är en illusion att jag tror jag ska dö men alltså, fy farao vad vidrigt det är. Att ligga raklång på golvet på jobbet med oroade kollegor runtomkring var inte heller en alltför angenäm upplevelse, men åh vad tacksam jag är för dem och hur fina de är.

Däremellan har jag haft några så löjligt fina stunder och trots att jag är på helspänn efter minsta lilla känning så har jag lyckats njuta av det fina. Ibland får jag dock släppa allt och bara fokusera på att andas in, andas ut.

Andas in, andas ut.

Nog om tråkigheter för nu så kör vi istället lite av den fina som hänt och fastnat i mobilen från veckan:

  • Utflykt till Brännö och att strosa hand i hand utmed de små gatorna.
  • När jag var kattvakt åt en kompis och katten Oscar hoppade upp och la sig på min mage.
  • Familj, vänner och kollegor som visat hur mycket de bryr sig och att de ställer upp för mig. Har så svårt att ta det till mig det men är så innerligt tacksam.
  • Att min ena solros har slagit ut på balkongen.
  • Mors dag-firande i Varberg och att ta med lillebrors katter på utflykt vid havet. Klättra på klippor, springa som tokar och spana efter flugor, det är livet det.
  • Albus som hoppade upp bredvid mig i sängen och tryckte huvudet mot min arm när jag hade en jobbig stund.
  • Känslan av att läsa ut en ny bok för första gången på så länge.
  • Lammet som stod och tryckte sig mot mig och aldrig verkade få nog av att bli gosad med. Inte jag heller för den delen, så mysigt så jag vet inte vad.
  • Att det börjar komma tomater på mina små plantor!
  • Att ligga på en filt bredvid varandra och inte göra något särskilt alls. Stirra upp på den blå himlen, läsa lite, pussas lite. Det behövs ingenting mer.
  • Naturens helande kraft och vilken skillnad en promenad kan göra.
Annonser

4 reaktioner på ”Vecka 21

  1. Åh vad kämpigt för dig, men skönt att höra att du får stöd av kollegorna ❤ Och åh, naturen alltså. Den läker det mesta. Och lammet, hur söt??? <33333

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s